Kina, 29 oktober – 6 november 2011
Smakrik upptäcktsfärd i Shanghai

Food, Travel | November 7th, 2011 | 3 Comments | RSS Feed

Marken var fuktig. Efter en sömnlös natt tog jag taxin till flygplatsen. Utefter motorvägen fick strålarna från den lågtstående höstsolen säsongens sista löv att glöda. Resan hade börjat. Resan till andra sidan jorden.

Resan

Första etappen av flygningen fick mig att undra om jag inte hade ätit tillräckligt till frukost. När vi steg upp genom molngränsen påminde de vita böljorna om ett hav av risgrynsgröt. När vi, efter äppeljuicen och otaliga uppmaningar om vad vi definitivt borde inhandla på flera tusen meters höjd, började nedstigningen, gjorde skärgården utanför Helsingfors sitt bästa för att likna flingor i frukostmjölk.

Det blev en kort visit i Iittala och Marimekkos färgglada land. Efter mellanlandning lyfte vi återigen, nu i ett många gånger större plan, för en många gånger längre flygning, rakt mot den nedgående solen. Mot solens land.

Flera audielt misshandlade filmer, en ledbruten rygg och en trött hjärna senare landade vi i Shanghai, staden där klart väder innebär att skyskraporna klär sig i slöjor av smog.

Expresssightseeing

Utsikten från hotellrummet var fantastisk. Från Zhongshan Park svävade färgglada drakar lika högt som skyskraporna.

Dagens sightseeing inleddes med en promenad i parken, bland fågelsång, dansande par, kampsportsutövare och fridfulla äldre män, balanserande pinnar på huvudet. Därefter slöt jag upp med två snälla kollegor, en skeptiker1 och en optimist2, och tillsammans avverkade vi i snabb takt People Square, The City Temple och Yu Yuan Garden. Jag blev också varnad för röda taxibilar, som ryktas vara de som är störst chans att bli lurad av.

Tre hjärtliga kineser guidade oss därefter till en mycket opittoresk, lokal liten restaurang på en bakgata. Med risk för magsjuka testade vi det lokala köket på lokalt vis. Inte helt dumt, trots vissa tvivel om inrättningens hygien.

Efter att ha avvärjt de hjärtliga kinesernas erbjudande om guidning till en teceremoni, beundrade vi Pudongs fantasifulla skyskrapor från The Bund.

För att få ett annat perspektiv avnjöts därefter solnedgången och skymningen, tillsammans med en drink på litchilikör, från en bar (Cloud 9, namne med hotellets närbelägna shoppingcentrum) på 87:de våningen av Jinmao Tower. När mörkret sänkte sig tändes, till tonerna av avslappnande syntmusik, neonbelysningen på allt fler skyskrapor, med regnbågsglittret från den välkända siluetten av The Oriental Pearl Tower som final.

Kvällsmat inför tidigt sänggående intogs på en högljudd men effektiv restaurang i köpcentret Cloud Nine. De tre rätterna var vällagade och välsmakande. Vilken del av kycklingen som en av rätterna utgjordes av förblir dock ett mysterium.

Exotisk vardag

Hotellfrukosten uppfyllde alla förväntningar! Valet stod mellan västerlänsk vardagsfrukost, amerikansk brunch, dumplings eller nudlar med valfria tillbehör, det sistnämnda tillagat av en kock direkt vid buffebordet. På fruktbordet intill fanns både ananas och meloner, samt exotiska varianter som kattögon och drakfrukt.

Mätta och belåtna följde vi en strid ström av kineser till tunnelbanan och vidare till jobbet. Efter en improviserad presentation under förmiddagen anslöt sig så ytterligare en kollega, den humoristiske3, som anlänt med planet samma morgon.

Arbetsdagen lättades upp av en fin lunch med tio olika spännande rätter. Till min stora glädje fick jag bland annat tillfälle att pröva taro, som jag hemma har som krukväxt.

Efter jobbet följde för mig en stunds turistande i en stor matvarubutik. Rad efter rad av hyllor med bjärt färgade påsar med svårtytt innehöll, byttes av med torkade bär, svamp, böner och alger i drivor, exotiska grönsaker, levande fiskar, krabbor, grodor och sköldpaddor, kycklingfötter, ankhuvuden och annat smått och gott. Insikten blev att experimenterande skulle behövas för att identifiera vad som skulle få följa med hem.

Middag blev återigen på Cloud Nine, men i en annan av de otaliga restaurangerna. Höjdpunkten var de varma solgula bambubakelserna med söt äggfyllning.

Kinesisk chiliextas

Ännu en riklig frukost. Förberedelser på förmiddagen, presentationer och möten på eftermiddagen. Där emellan japansk lunch på mustiga svamprullar och nudlar serverade tillsammans med anka och blomdoftande ägg kokt i te.

Efter jobbet blev jag och min humoristiska kollega guidade av en pratglad kinesiska till en av hennes favoritrestauranger, återigen i Cloud Nine. Hon hade dock ingen aning om det namnet, eftersom det kinesiska namnet var “Dream of the dragon”.

Eftersom vi nu fick råd av en expert, bestod måltiden av hennes favoriter samt andra populära rätter. Helt klart värt en plats på topp-tre-listan över veckans smaksensationer! Möra grodor i het sås med ingefära och bambuskott, läckra mustiga musslor med chili och vitlök, ångkokt jams, liljeknölar och selleri, det smakrika huvudet av en fisk (så beroendeframkallande att kineserna kallar den drog-fisk) täckt av två sorters chili samt bakverk smaksatta med grönt te fyllda med röda bönor. Som dryck till detta fick vi ett förvånansvärt gott ljummet grönt te med havre i. Dessutom inhandlade vi specialiteter från Macao på Lillian Cake Shop, vars rykte om att vara bäst på dessa enligt vår ringa erfarenhet uppfylldes gott och väl.

Trots att vi ätit så mycket chili att vi var yra, gick vi återigen till matvarubutiken, men den här gången fick vi detaljerade förklaringar av vår snälla guide.

Kvällen avslutade jag på hotellrummet, med privatträning av core-muskulaturen, till tonerna från min laptop och med hjälp av ett medtaget cxworx-gummiband.

Tvärkulturell kurs och spänstiga akrobater

Snabb och tidig frukost. Min humoristiske kollega hade tyvärr bestämt sig för att pröva en asiatisk magåkomma, men vi var ändå tolv svenskar som begav oss till på kurs i “cross cultural communication”. Kursen var bra, om än lite för inriktad på att kineserna måste anpassa sig till västerlänningarnas sätt. Fikan och maten var sådär, men det uppvägdes av det trevliga umgänget.

Efter kursen ordnade den optimistiske biljetter till en imponerande akrobatikföreställning, på inrådan av en mer hemmastadd kollega4. Vi var en stor grupp som knaprandes på söta popcorn beundrade akrobater i alla tänkbara formationer. Akrobater på marken, hängande i silkessjalar, på trapetser, i luften, på varandra, på cyklar. Akrobater jonglerande med hattar, balanserande tallrikar på pinnar, snurrande med diabolos. Som avslutning körde de in fem motorcyklar i ett stort metallnätsklot och trotsade tyngdlagen genom att köra runt där inne i alla riktningar, inklusive uppochner.

Efter att ha kryssat oss hem med tunnelbanan var det för sent för kvällsmat, så jag nöjde mig med exotisk frukt och mer stärkande cxworx-träning på rummet.

Kursavslutning och finmiddag

Lång och tung kursdag, men med flera givande diskussioner om hur man som västerlänning borde agera för en lättare interaktion med kineserna. Tyvärr lade sig läraren i diskussionerna lite för mycket för att leda oss på “rätt” väg. Jag tyckte att han borde hållit en presentation istället för diskussioner om det var något specifikt han ville få fram. I slutet fick vi diplom samt öva på att skaka hand med varandra.

För många av kollegorna så var detta sista dagen. Den hemmastadde tipsade oss om Lost Heaven vid The Bund. Där började vi med drinkar och öl i deras mysiga coctail-lounge. Jag testade en spännande basilika-mojito. Stämningen på restaurangen var hög, serveringspersonalen klädd i kinesiska folkdräkter. Middagen var god, om än förvånansvärt sparsam trots de många rätterna. Borden var höljda i mysdunkel, vilket medförde viss begränsning av möjligheten till visuell njutning av maten.

De som skulle åka tidigt nästa dag droppade av. Klockan var efter tio, så neonbelysningen hade slocknat. På andra sidan vattnet vid The Bund försvann skyskraporna upp i regnmolnen. Vi var fem tappra (utöver mig, optimisten, skeptikern, den hemmastadde, samt dennes flickvän) som förlängde kvällen med ett besök på Bulldog Bar, en engelsk källarpub i minst fyra våningar. Med utsikt över biljardbordet, hade vi en trevlig stund med pinacolada och kinesisk öl, som enligt de andra smakade bäst vid repeterat intag.

Avsked på jobbet och middag med Team Mount Tai

För tidig morgon. Mysig lunch med samma pratglada kinesiska som bjöd på middag tidigare under veckan. Badande fisk, nötbeströdda nudlar, smaskig risotto med mustig anka och obekanta nötter, rotfruktssoppa med svamp och spännande ångkokt bröd.

Efter jobbet blev det en snabb runda i Lotus, shoppingcentrumet intill jobbet, tillsammans med min optimistiska kollega. Därefter var det middag på Dai Guan Shan, i Cloud Nine, tillsammans med ett kinesiskt team som jag jobbat med tidigare. Till min stora glädje blev vi fulltaliga, trots att en ur teamet hade bytt jobb tidigare under hösten.

Middagen var fantastisk, med 16 rätter. Läskande sockerglaserat fläsk, räkspett, anktunga, underbar gratinerad tofu, svampsoppa, biffgryta, kanderad lotusrot, kryddig marinerad äggplanta, smakfull grillad fisk, ångkokta böngroddar, grisfötter,  biff på grönsaksbädd, friterade räkor med ananas, sushi med kejsarkläder, och överraskande men förvånande god söt is med bönor, ris och mango. Tyvärr hade jag endast pepparkakor och bilar att tacka med.

Tillbaks på hotellet fick jag höra att mina festglada kollegor var ute på stan igen. Med hjälp av receptionisten fick jag den kinesiska adressen. Utanför stod röda taxibilar i rad. Tillslut fick jag tag i en turkos bil, som jag vågade mig in i. Mellan neonupplysta skyskrapor susade taxin fram tills vi nådde området Tian Zi Fang. Där lyckades vi otroligt snabbt hitta varandra, för att sedan promenera i de små gränderna, upplysta av röda tofsprydda tyglampor. Vi stannade på Bali Bali, där de andra intog en sen middag, men eftersom jag fortfarande var mätt efter de tidigare 16 rätterna nöjde jag mig med en mangodrink.

Fakemarknad och bar-kavalkad

Sista dagen, sista chansen till både turistande och shopping. Nu var vi bara tre stycken kvar, men som vanligt inledde vi med en stor frukost på hotellet. Därefter blev det för mig och optimisten tunnelbana till  den stora futuristiska rondellen mellan skyskraporna i Pudong. Efter en kort promenad och lite fotande fortsatte vi ytterligare några stationer, till den berömda fakemarknaden.

För att komma till fakemarknaden behöver man inte ens träda fram ur de underjordiska gångarna. Vägg i vägg med tunnelbanan sprider de fönsterlösa korridorerna, kantade med flickrumsstora butiker, ut sig i alla riktningar. Utbudet är förhållandevis monotont. Butiker med jackor turas om med butiker för sjalar, butiker för elektronik och butiker för kläder. Och alla tycks sälja klockor och väskor.

Utgångspriserna var skyhöga, men genom att i utbyte ge löjligt låga bud kände jag mig riktigt nöjd med utgången. Resultatet blev en Peak Performance-jacka, en D&G-plånbok, en tröja i kashmir och några andra märkeskläder att ge bort. Självklart var allt av “best quality”!

Till lunch fick vi sällskap av den hemmastadde och hans flickvän. Trots att det blev ett oglamoröst ställe inne på marknaden var maten som vanligt god. Nytt för dagen var en god och söt majskornskaka.

Efter en snabb titt på den imponerande utsidan av Shanghai Science and Technology Museum skiljdes vi återigen åt och vi tillfälliga besökare tog tunnelbanan tillbaks till andra sidan floden för att hinna med ytterligare lite turistande.

När vi kom upp till ytan hade himlen öppnat sig och regnet öste ner. Som tur var kantades uppgången av paraplyförsäljare och tack vare vår, på fakemarknaden nyupptäckta, förhandlingsteknik fick vi två paraplyer för en pinsamt billig penning. Utrustade med dessa strosade vi i folkhavet utefter East Nanjing road, tills vi nådde People’s Square.

Från People’s Square gjorde vi återigen en kort resa med tunnelbanan, men istället för att besöka det närbelägna templet åkte vi vidare för att leta upp Jade Buddha Temple. Till vår förvåning stod templet inte att finna någonstans. Efter att ha rundat hela kvarteret där templet skulle finnas rådfrågade vi en annan karta och insåg att vi var på fel ställe. När vi väl kom fram var, det från utsidan sett, pampiga templet stängt. Den gamla byggnaden utgjorde dock en maffig kontrast mot den bakomliggande skyskrapan.

Uttröttade efter dagens äventyr tog vi taxi tillbaks till hotellet. Jag gjorde ytterligare en snabb utflykt för att inhandla exotiskt te. Efter lite återhämtning blev det sen förfest på rummet och därefter taxi till det sprudlande inneområdet Xin Tian Di. Där möttes vi återigen upp med de hemmastadda, och sedan lade vi stor möda på att koordinera med tunnelbanan där den humoristiske, som fått ett mirakelpiller av en fransk läkare och mirakulöst återhämtat sig, skulle anlända.

Middag blev det med gott humör på en restaurang med Hong Kong-tema och vita dukar. Här intogs för mig veckans första, och fantastiskt goda, dumplings, samt en underbar Peking-anka. Vi passade även på att testa manet, som trots att den smakade gott inte blev någon större hit vid bordet.

Som avslutning på veckan försökte vi vända tillbaks dygnet genom en rundtur bland flera av barerna i Shanghai. Vi började på The Alchemist, där vi testade en mängd mer eller mindre äckliga drinkar (vad sägs till exempel om gurkaglass med absint serverad med hallonöl, mojito med koriander eller varm kryddcider med morotsskum).

Vi fortsatte till The Beaver, en engelsk pub med ett fotbollsspel och ett tvetydigt budskap på väggen. Fotbollsspelet var dock fullbelagt så vi beslöt oss för att gå vidare till ett, enligt recensionerna, riktigt inneställe.

Sky Club visade sig vara packat i flera bemärkelser. Efter att ha passerat säkerhetskontrollen befann man sig i ett stort rum smockfullt med svettiga människor, blinkande lampor och outhärdligt hög musik. För att undfly ljudnivån gjorde vi en upptäcktsfärd med en suspekt hiss, men blev bortvisade från de övriga våningarnas suspekta lokaler av en lika suspekt vakt.

Kvällens sista stopp blev Muse, men efter att ha sett de utslagna ungdomarna på trottoaren och kommit fram till att det var alldeles för sent för att gå in på ett ställe med öppen bar, hamnade vi istället på det intilliggande McDonalds. Efter en manlig nattmåltid tog vi en snabb titt på Jin’an Temple innan vi skiljdes åt.

Vi var två kvar, som tillsammans promenerade hemåt i dimman, på mörka gator kantade av daggblöta popplar.

Hemresa

Två timmars sömn. Tidig frukost för mig och den humoristiske. Hotellet fixade en taxi åt oss, så efter att ha lyckats undvika dem hela veckan blev det nu tillslut en röd. Färden gick dock bra ändå, och sista biten tog vi Maglev-tåget. I 300 km/timmen tog resan bara några minuter.

Flygresan hem var lång, men den kändes ändå kortare än ditresan eftersom jag nu hade trevligt sällskap och dessutom, tack vare nattens eskapader, lyckades sova lite. Det blev ett kort stopp i Helsinki och sen gick sista flygningen väldigt snabbt, tack vare mysig filmtittning på den optimistiskes iphone, med chips och delade hörlurar.

Hungriga var vi så tillbaks i Sverige. Våra bagage hade lyckligtvis tagit samma plan, så snart kunde vi fortsätta till respektive hem i en delad, men (jämfört med i Shanghai) otroligt dyr taxi.

Hemma. Efter en enkel kvällsmat lyckades jag nätt och jämt hålla mig vaken till ett avsnitt av “Anno 1790″ på SvtPlay. Sen var det äntligen dags att soooova…


1) Skeptikern – vill äta med gaffel istället för pinnar och längtar efter hamburgare. Skeptisk mot det annorlunda men är gemytligt sarkastisk med glimten i ögat.
2) Optimisten – den omtänksamme familjefadern som insett vikten av att hålla ungdomligheten vid liv och som gärna tar vara på tillfällen för fest.
3) Den humoristiske – glädjespridaren som alltid muntrar upp med näst intill tvångsmässiga ordvitsar. Gör de mest tråkiga tillfällen roliga.
4) Den hemmastadde – den charmige distansarbetaren med uppskattade inside-tips om Shanghai’s dolda sidor.

  1. Till den aktiva, tack för en härligt målande beskrivning av en ovanlig vecka, i Shanghai. Otroligt vilka skillnader det finns i matkultur och miljö. Smakrik och god för det mesta men ändå långt ifrån vad man är van vid.
    Tufft av dig att våga dig ut själv på en taxiresa ut i nattvimlet, med bara en liten addresslapp. Vilken tur att det var så gott sällskap och slutligen filmen på fonen måste varit riktigt spännande.

    Den aktiva – Den glada tjejen som inte säger nej till en god promenad. Som helst inte sitter stilla och inte är rädd att prova konstiga frukter.

    Capathida - November 10th, 2011 at 14:06
  2. Vilken underbar beskrivning av din resa! Du skriver verkligen fantastikt målande. Man riktigt känner dessa fantastiskt spännande smaker. Mycket underhållande läsning, som man kan läsa flera gånger.

    Margareta - November 11th, 2011 at 10:30
  3. Känner mig tillbaks i Shanghai när jag läser din härliga dagbok. Känner också de spännande smakerna på tungan.
    Låter som om du / ni lyckades uppleva väldigt mycket under en intensiv vecka.

    Björn - November 11th, 2011 at 20:22

Leave a Reply