Kanada, 8 januari – 29 februari 2012
På strövtåg en lördag i Montreal

Travel | January 30th, 2012 | 3 Comments | RSS Feed

Dagen börjar i en enorm hotellsäng fylld av fluffiga, vita, kuddar. Reflekterad mot glasfasaderna utanför strilar morgonsolen in genom norrfönstrens tunna gardiner. Dagens mailkorrespondens avklaras till frukost på fruktyoghurt ur de obligatoriska halvportionstora plastförpackningarna.

Uppklädd i termobyxor tar jag hissen de 22 våningarna ner till marknivå. Solen letar sig ner mellan höghusen. Gatorna kantas av snö. Ett sprött lager is täcker trottoaren som än så länge är relativt folktom. Den nollgradiga luften känns nästan ljummen, jämfört med förra helgens polarkyla, så jag går förbi nedgången till den angränsande metrostationen och fortsätter ner för Rue Peel. Vid Square Dorchester leker grå ekorrar skattjakt i snödrivorna mellan träden. I bakgrunden är en koloss med fasad av gigantiska pelare. I synfältets utkant bryts kantigheten av den runda siluetten av Cathedrale Marie-Reine-du-Monde. Saint Georges röda kyrkport utgör magisk kontrast mot färglösa skyskrapor.

Nedgången till metron vid Bonaventure är öde, men längre in kantas väggarna av bänkar, dekorerade av sovande hemlösa. Jag kliver på det gummihjulsburna tunnelbanetåget och, två hållplatser senare, stiger jag av vid Place-D’Armes. På väg ner mot vattnet passerar jag Montreals Notre-Dame basilika, vars ruvande fasad lättas upp av stora, vita änglar.

Vid Le Vieux-Port, den gamla hamnen, tornar två jättelika förfallna byggnader upp sig i söder, mot den grånande himlen. Grain Elevator N° 5. Fönster gapar spöklikt tomma och rost bildar sorgliga men fantasieggande ränder mot fasaden. Efter noggrant dokumenterande med kameran vänder jag istället norrut och promenerar mot den omtalade skridskorinken. På vägen passerar jag Centre des Sciences, där jag efter ett förvirrat samtal med kassörskan tillslut lyckas köpa biljetter till två imax-dokumentärer senare samma dag.

Nedanför The Marine Tower skrinnar åkare i alla åldrar runt i cirkel. Med utsikt mot La Biosphere och med ljuden från snöfestivalen på Ile Sainte-Helene ekande över vattnet, fortsätter jag ut på piren och rundar det gamla klocktornet, innan jag vänder in mot land igen och beger mig in i Vieux-Montreal, Old Montreal.

Jag passerar nedanför de väldiga figurinerna tronandes över Chapelle Notre-Dame-de-Bon-Secours, beundrar silverkupolen på taket till Marché Bonsecours, strosar på kullerstenarna längs Rue Saint-Paul, insuper atmosfären och känner hur det vattnas i munnen när jag läser menyerna utanför de många restaurangerna. Hungrig följer jag Boulevard Saint-Laurent in genom den pampiga porten till Chinatown.

Gatan är till bredden fylld av livliga asiater och deras ättlingar, men i övrigt syns inga tecken på nyårsfirandet som tog sin början helgen innan. Jag tar mod till mig och öppnar dörren till den dim sum-restaurang jag blivit rekommenderad för lunch, och blir plötsligt utstirrad av ett hundratal frågande ögon samt en asiatisk sångerska i full aktion. Personalen pekar avvisande ut mot gatan och jag backar snabbt ut genom dörren. Glad över att fått uppleva festligheterna går jag istället in i en av butikerna som lokalbefolkningen tycks frekventera.

Efter att ha köpt de konstigaste bakverken jag kunde hitta vandrar jag tillbaks ner mot hamnen. Himlen har klarnat igen och jag hittar ett fikabord i solen. Utsikt mot infrusna fartyg och snö glittrande omkring mig. Matiga bullar fyllda med fläskkött och grönsaker. Friterad deg med fyllning av söta, röda, bönor. Klotrund skapelse av sesamfrön, krispig yta och överraskande geléartat, oidentifierbart, innandöme.

Nöjd strövar jag återigen upp genom Gamla Montreal. Vid den låsta ingången till en rustik restaurang bankar en sjuttonhundratalsherre på porten. Vid Place Jacques Cartier står hästdroskorna på rad. Den här gången tar jag metron vid Champ-de Mars. På vägen dit jag passerar ännu fler pampiga byggnader. I nedgången till underjorden ekar ödesmättad stråkmusik.

Istället för att ta tunnelbanan runt byter jag linje genom att gå genom underjordscomplexen till Place-des-Arts. Sista biten gör skäl för sitt namn, med väggar av inifrån upplysta konstverk.

På vägen hem hittar jag en mataffär och, eftersom dessa tycks vara sällsynta i centrum, passar jag på att göra helgens matinköp. Det blir ett kort stopp på hotellet, för att lämna maten och byta om. När jag kommer ut igen har det börjat mörkna.

Änglarna på Basilique Notre-Dame lyser i mörkret. Jag återvänder till Centre des Sciences. Imaxbiografen här är nästan lika imponerande som den i biografen vid hotell. 3D glasögonen är större. Efter en timmes äventyr mitt i en tornado blir det paus med granatäppeljos och kokosfylld lördagslyx, sparad från besöket i Chinatown. Sen är det dags för nästa film, Born to be wild. Rörande sann saga om föräldralösa elefant- och orangutang-ungar, som blir omhändertagna av människor tills de är stora nog att klara sig själva i det fria. Elefanterna är underbara och till och med orangutanger blir söta i 3D.

Dagen avslutas med middag på rummet. Tagliatelle serverad med hemlagad, krämig, vitvinssås med champinjoner, ost och capicollo. Sen är det återigen dags att utmattad krypa ner i perfekt bäddad hotellsäng, bland fluffiga, vita, kuddar.

  1. Underbart Karin :) Du skriver verkligen målande.
    Nu får jag fullt upp med att googla alla dessa saker du skriver om.
    stor kram

    Hermelinen - January 31st, 2012 at 12:36
  2. Det låter som det blev en riktigt härlig och solig lördag i Montreal. Det är en fantastiskt trevlig stad, med roliga utflyktsmål. Hade gärna gått där längs hamnen, det låter ju grymt mysigt att strosa vid vattnet, med utsikt över St Helen’s Island på ena sidan, och Old Montreal på den andra. Förresten, blir det mer 3D ju större glasögonen är?

    Capathida - January 31st, 2012 at 22:52
  3. Självklart blir det mer 3D med större glasögon!

    Karin - February 1st, 2012 at 14:48

Leave a Reply